Varför har man så höga krav på sig själv? Varför kan man själv inte tillåta sig att må bra? Det är nog mitt största problem just nu. Att inte kunna klappa sig själv på axeln och säga bra jobbat Frida det gjorde du bra. Nej du tänker man istället vad kunde jag jag bättre. När man lagar mat och familjen säger att det var jätte gott så kan jag inte ta det till mig för jag kunde ha gjort det bättre. Säger gubben att jag är vacker så slår jag ifrån det med att säga nej jag har inte duschat idag. Jag fattar inte varför jag ska plåga mig själv på detta viset. Men jag har nog alltid haft höga krav på mig själv och ska jag göra något så ska det va ordentligt och inget slarv. Sen har jag jobbat i vården i så många år och där är det Fan ingen som säger att man gör ett bra jobb det kvittar hur mycket du gör så är det alltid bra nog och det är inte sina kära kollegor sena att berätta och så är det kanske överallt. Och detta gör väl att det sätter sig i huvudet på en och man är inte bra nog. Man ska alltid vara glad o trevlig och hinna med familj och hus å allt som tillkommer på 24 timmar. Jag får inte detta att gå runt. Hur hinner alla andra med? Eller gör dom det? Det är kanske bara jag som tror det och får ångest över att jag inte hinner med allt jag vill o måste. Och för lite omväxling så trycker jag ner mitt självkänsla lite till. Suck.

Hur många riktiga vänner har man? Det är inte många om man tänker efter. Någon man kan säga allt till och man vet att det stannar där. Jag har två vänner och en av dom har jag umgåtts med ikväll och hon har alltid varit där för mig , hon har har tålamodet och förståelse nu när jag inte har mått så bra hon ger mig andrum när jag behöver det och utan krav. Hon är en sann vän och denna underbara människa heter Lina. Jag har blivit sviken så många gånger på så kort tid sånna som man trodde man kunde lita på som sedan har huggit än i ryggen så fort det inte passade längre, men det är ju så alla har någon som är man tror kan lita på och så går snacket runt. Men folk idag har så mycket med sig själva så man orkar/klarar inte av att andas åsikter/problem och därför vill få det ur sig så då pratar man med sin vän som pratar med sin vän. Jag är så trött på alla som tycker och tänker högt och så blir det missförstånd och historian blir helt plötsligt en helt annan berättelse. Och tyvärr är det många idag som mår så dåligt och måste trycka ner någon annan för att känna sig lite bättre och det är sorgligt att man inte kan klappa sig på axeln på annat sätt. Men till slut kommer det ifatt dessa människor och synden straffar sig själv. Har man inget gott att säga kan man lika gärna hålla käften. Men allt prat sätter sina spår och det är något jag jobbar med idag men en sak är säker, jag tänker inte låta er vinna. Jag va stark innan ni började sparka på mig och starkare kommer jag att bli. Jag behöver inte spy galla utan när jag mötte era blickar så ler jag. Jag lägger min energi på något viktigare och titta på medan du faller