Idag går mina tankar till er som inte har någon att hålla i hand eller har ångest för att inte kunna ge något tillbaka.
Detta påminner när jag var yngre och jag och min kompis skulle köpa rosor till våra pojkvänner och hon hade fått mer pengar av sina föräldrar än vad jag hade fått, så hon kunde köpa en fin bukett med små fina rosor medan jag fick ihop till en lång ros i fint rätt papper. Men som jag skämdes när vi träffade killarna.
Och detta minnet har jag tänkt många gånger.
Varför ska man lägga en massa pengar på stora fina saker när det räcker gått och väl med att ha en mysig dag tillsammans.
Jag kan slå vad att när love och Sannie kommer till skola/dagis imorgon så är det de stora samtalsämnet vad alla fick. Suck.
Det är just detta som vi för vidare dåligt samvete och ångest.

Jag har alltid varit en stark brud som har vetat vad jag vill och har klarat allt som har kommit i min väg. Redan i första klass fick jag diagnosen dyslexi och där efter fick jag hitta min egen väg att klara av allt som hade med skolan att göra.
Jag slingrade mig igenom högstadiet med godkänt i dom flesta ämnena förutom engelska.
Min speciallärare sa till mig redan i tjunde klass att jag inte kommer få godkänt i engelska när jag går ut nionde klass så dom lektionerna vi hade engelska tillbringade jag i rökrutan. ?
så efter högstadiet pluggade jag ett år på IV och skulle försöka läsa upp mina betyg men det året var bara en lektion för mig där jag och polarna spanade in snygg killar istället för att plugga ?
efter detta året kom jag in på omvårdnadsprogrammet och trodde aldrig att jag skulle klara att gå ut gymnasiet men jag är stolt att jag har min dyslexi för jag har fått talets gåva istället.
Och det har räddat mig många gånger.
Men trots alla motgångar så klarade jag av gymnasiet och flyttade hemifrån redan när jag gick i andra ring. Jag gick i skolan på dagarna och jobbade på kvällarna och helgerna för att kunna betala lägenheten och räkningarna.
Allt för att klara mig själv och det flöt på bra. Fick en tjänst och jobbade där i några år tills jag blev förbannad på systemet hur man behandlar våra äldre. Så jag plugga vidare till legitimerad badmästare inom hälsa och spa. Och jag blev nyfiken på massage så jag pluggade vidare till certifierad medicinsk massageterapeut och har jobbat endel inom detta som jag kommer säkert kommer skriva mer om senare.
Men allt detta har jag lyckats med plus att jag har satt 2 underbar barn till värden Love som är född 2008 och Daniel dom är född 2011.
Sen för ca 3 åren rasade hela mitt liv och det är de min blogg kommer handla om.
Psykisk ohälsa.
Från att vara så stark till att bli så svag i ett helvete vanlig jävla liv.

Nu ska jag bara list ut hur jag kan blogga på bästa sätt 

Sen ska det skrivas om både det ena och det andra ☺